Jävla Stockholmare!

Ibland vill jag inget annat än att flytta här ifrån, bort från Stockholm och alla jälva Stockholmare som handlar först, tänker sen (eller aldrig).
Tog bilen in till Blasieholmen i förmiddags, för arbetsintervju nummer ett. Hittade till att börja med ingen parkering men fick hjälp av en vänlig, äldre man att hitta parkering. Sagt och gjort, parkerade och sprang iväg till min intervju.
Intervjun gick hur bra som helst, klart att de älskade mig liksom, haha. Efter intervjun gick jag tillbaka till bilen, stannade upp och började klia mig i huvudet. -Va fan, jag kommer ju aldrig att komma ut därifrån, tänkte jag. Men klart att jag måste försöka, det går säkert, troligen inte så svårt som det ser ut att vara. Bortsett från de två bilar som står oerhört närma mig på bägge sidor så har jag även fått en stor jävla betongbalk 2,5 meter bakom bilen.
Så efter 30 minuter av desperata försök att komma ut ifrån min trånga parkeringsficka och x antal påbackningar på betongbalken (Tack och lov att vi har en dragkrok som tar emot, annars hade karln dödat mig) så får jag panik, ringer karln och stor bölar. "Martin, jag får panik. Jag kommer inte ut här ifrån! Jag är inparkerad och kommer verkligen inte ut!". Min fina man lugnade ganska snabbt ner mig och sa att jag skulle lämna bilen där och istället försöka att ta mig till min nästa arbetsintervju, i Kungens Kurva (hade varit smidigt med bil, JA!).
Så sagt och gjort, var bara för damen att stoppa i sisådär en 130 kronor i parkeringsautomaten och springa mot tunnelbanan. Ät vid det här laget väldigt stressad då jag inte har en aning om hur man tar sig till Kungen kurva och absolut inte vill komma försent. Så jag springer från Blasieholmen mot T-centralen, inser att jag håller på att kissa på mig så väl inne på T-centralen måste jag uppsöka en toalett. Inser sedan efter mitt toalettbesök att jag heller inte har med min remsa så in på pressbyrån, köpa en remsa, ser på tavlan att tåget mot Norsborg kommer in i samma sekund som jag kommer ut ifrån pressbyrån. Springer fram till luckan, får min stämpel och hinner precis ner till tåget innan dörrarna stängs.
Äntligen kan jag pusta ut någorlunda. Kommer i samma sekund, som jag väl satt mig ner, på att den här smarta tjejen faktiskt har en Iphone och med den hade kunnat kolla upp både resväg och restid till Kungens kurva, men ibland går inte hissen riktigt ända upp som man brukar säga. Så när jag sitter på tunnelbanan och då kollar upp resterande resväg och restid, inser jag att det är 1,5 timme kvar till min intervju och att jag är framme om 30 minuter. Så väl framme i Kungens kurva kunde jag ta det väldigt lugnt, äta lite lunch och dricka lite kaffe innan det var dags för dagens andra arbetsintervju. Som också gick bra. Mycket mer professionell intervju, så lite svårare att säga men jag hoppas i alla fall att det gick bra. Får veta mer på fredag.

Man skulle nog kunna sammanfatta detta som en ganska händelserik dag för fröken Rundblad. Så nu väl hemma igen efter att ha hämtat bilen, som nu när idioterna flyttat på sig gick alldeles utmärkt att backa ut ur parkeringsfickan, tänkte jag bara ligga på soffan och dricka ett glas av Gerd's hemmagjorda jordgubbssaft medan jag väntar på att karln min ska komma hem från jobbet.

Love S.