Lyckades för ungefär en timme sen att ta mig upp ur sängen. Har en sån fruktansvärd migrän idag. Inte kunnat sova, inte kunnat äta, inte ens kaffet ville sig. Har knaprat tabletter sen jag vaknade strax efter sju imorse, men inte hjälpt ett jävla skit. Skulle behöva ha lite av min dunder medicin som tog slut för typ ett halvår sen. Efter den sväva man på små moln vill jag lova.
Känns lite sådär att åka och jobba nu snart med tanke på att jag mår som en påse oslipade skridskor och helst av allt bara skulle vilja krypa ner i sängen igen och dra täcket över huvudet. Mörkt och tyst är precis vad jag vill ha nu. Men eftersom att det är första servicepasset på Carl Michael idag, sen min comeback i måndags så känner jag att jag verkligen måste ta mig dit. Skulle inte kännas moraliskt rätt att stanna hemma fast jag vill. Ibland är livet orättvist, bara att inse. Så nu ska jag försöka att sluta tycka synd om mig själv, rycka upp mig och försöka göra något åt mitt ansikte för att sen ta mig mot Carl Michael för lite jobb. Wish me good luck!
Love S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar